En hållbar naturlig oas!
NÄR VÅRSOLEN ÄNTLIGEN tittar fram i april är det många som längtat. Riktigt länge. Sedan septembers sista ljumma dagar. Det är trädgårdspremiär. Vi vaknar liksom till liv och allt känns med en gång lite skönare, lite härligare. Gräset börjar spira igen när man väl räfsat bort fjolårslöven och fotosyntesen startar. Man går ivrigt runt och letar efter perenner som vill visa sig igen efter vinterdvalan. Vips så är det juni och våra underbara förlängda vardagsrum, som trädgårdar ju faktiskt är börjar prunka av grönska och liv. Men så börjar det bli högsommar. Regnet kommer inte i de mängder man önskar. Klimatet är ostadigt. Man får lite vattnapanik. Växterna slokar, gräsmattan börjar gulna och den där vackra, livgivande oasen börjar mer likna en…vissen, sorgsen, klen och ångestframkallande plats man helst skulle vilja undvika. Eller börjar vattna. Ofta. Flera gånger om dagen kanske. Men det hjälper inte. Man ger upp efter några veckor och låter naturen ha sin gång. Man tänker att gräsmattan tar sig igen nästa vår. Den klarar sig. Och kanske, kanske så får vi vackra pionstånd någon sommar. Visst låter det lite uppgivet och sorgset? Men det behöver inte vara så. Man kan skapa starka, hållbara trädgårdar som inte behöver så mycket bevattning för att klara sig riktigt bra.
TRÄDGÅRDSMÄSTARE Mats Nilsson möter upp mig vid växthusen ute vid Piperskärr. Det är allt annat än varmt. Just här, på den är platsen har det odlats och sålts blommor och andra växter i många decennier.
– Jag tänkte vi kan gå in i växthuset där vi övervintrar alla medelhavsväxter, föreslår Mats.
Väl inne i det stora växthuset är ljuset så där ombonat mjukt. Som det bara kan vara i växthus. Det ser varmt ut. Men det är det inte.
– Här inne har vi alltid plusgrader, förklarar Mats. Annars så tappar medelhavsväxterna bladen och det är inte bra. De ska inte fälla bladen som våra inhemska växter. Så vi fyller varje ledigt skrymsle och vrå med våra kunders olivträd, citronträd och fikonträd. Här klarar de sig riktigt bra.
Jag har åkt ut till Mats på Mariebergs blommor för att få lite tips på hur man kan skapa en tåligare och mer hållbar trädgård som inte behöver vattnas så mycket och ändå vara fin.
– Egentligen så ska du inte behöva vattna något alls om man har gjort rätt när man planerar sin trädgård. Men det är ett svårt mål att nå. Men det går. Det finns några viktiga saker att tänka på om man vill skapa en hållbar trädgård som mer eller mindre klarar sig själv. Först och främst så får man inte slarva med var och hur man planterar sina växter. Man kanske inte tänker på det men det är väldigt vanligt att man placerar sina växter lite fel. Där de naturligt inte skulle trivas. Utan där vi vill att de ska växa. Då utmanar man naturen, och det funkar inte. Växter som trivs i skugga mår inte bra av att stå soligt. Det hjälper inte hur mycket man vattnar. Så plantera växterna på sina naturliga växtplatser. Man kan med fördel flytta runt redan planterade växter som inte riktigt tar sig och se om de trivs bättre någon annanstans i trädgården. Kanske lite mer sol, kanske lite mer skugga. Men det är viktigt att följa växternas naturliga behov. Då klarar de sig mycket bättre på egen hand, förklarar Mats.
– EN ANNAN VIKTIG SAK är att inte slarva med jorden där man ska plantera. Förarbetet är jätteviktigt. Gräv ut ordentligt och fyll på med rätt typ av jord som växten trivs i. Många slarvar med detta och då får växterna svårt att etablera sig. De rotar sig dåligt och då hjälper inte ens att vattna. Kolla upp noga vilken jordmån just den växten du ska plantera mår bra av, fortsätter Mats och tar oss lite längre in i det stora växthuset.
FRAMFÖR OSS på de stora borden står hundratals, kanske tusentals små krukor med begonier och andra vårväxter som kommer vara redo att planteras i vår. De små växterna är precis så stora att de når upp till kanten på krukan. Lite gulligt. Som små växtbebisar. Och det är det, kommer jag på. Lite sköra. Och behöver en bra start i livet. Men inte skämma bort dem, tänker jag. Fast man vill.
– Växter är ganska tåliga generellt. Om de växer i sin naturliga miljö. Man måste ta hänsyn till det när man planerar sin trädgård om man ska lyckas fullt ut. Ett bra exempel på att vi försöker kontrollera och tämja naturen för mycket i våra trädgårdar är hur vi ser på mossa i gräsmattan. Vi ser det som ett misslyckande. Men så är det ju inte egentligen. Mossa trivs där mossa trivs och gräs trivs där gräs trivs. Problemet uppstår när vi försöker tvinga gräset att växa där det inte trivs. Där mossan trivs. Då börjar vi kalka, riva mossa, så in nytt gräs, allt vi kan för att vinna över mossan. Men i slutänden kommer vi inte lyckas. Så är det med alla växter. Känn in det naturliga så kommer man långt, poängterar Mats.
Någon timme passerar fort i det kalla växthuset och listan på smarta tips för en hållbar, näst intill bevattningsfri trädgård är lång. Jättelång.
JAG KÄNNER MIG GANSKA POSITIV när vi svänger ut med bilen från parkeringen utanför Mariebergs blommor. Det finns hopp om min trädgård inför nästa sommar. Jag sprang som en skottspole i somras med vatten från regntunnan, när det fanns vatten i den vill säga. Men ändå så kroknade halva rabatterna redan en bit in i juli. Jag duttvattnade som Mats skulle sagt. Det gjorde ingen skillnad.
Jag vet att jag kommer skaffa en plan för vilka växter jag ska flytta framåt vårkanten. Mossan vid barnens studsmatta ska jag börja älska istället och där ska jag också plantera ormbunkar. De gillar samma växtmiljö som mossan. Gräsmattan ska jag försöka att inte bry mig så mycket om. Gulnar den så gör den det tänker jag. Och framför allt, så ska jag läsa på noga var växterna trivs bäst, vilken jordmån de vill ha och inte skämma bort dem en sekund. Jo, kanske lite småprat med dem i alla fall. Och någon halv näve gödsel. De är ju mina små trädgårdsbebisar. Som måste bli stora. Och klara sig själva. Man blir bättre av att misslyckas inser jag och när man lär sig mer så blir det roligare. Ska vi slå vad att jag har den finaste trädgården av alla i sommar?
